Höst

September har kommit och gått och oktober är här med flammande färger, mörkare kvällar, dis och dimma och sprakande soluppgångar.

I morgon är det dags för ett första möte hos den psykolog som ska göra bedömningen på Lilla E, så mycket känslor kring det just nu. Vi har ju legat på och stundtals tjatat för att den ska bli av men nu när det väl är dags vet jag knappt inte vad jag ska känna längre. Lättnad över att inte längre behöva tjata blandas med rädsla över vad den ska visa och hur det ska landa hos mig. Fick ju logopedens bedömning för ett tag sedan och trots att jag vet att Lilla E ligger lågt språkligt så är det alltid tungt att få det på papper.

Hur det än går med Lilla E’s bedömning så är jag övertygad om att det blir en resa, inte bara för oss utan även för Lilla E, har försökt förbereda henne på att hon ska träffa någon som ska se hur hon tänker så att hon ska kunna få mer hjälp när hon behöver men hur förklarar man egentligen för sitt lilla ❤️ vad som är på gång. Än så länge är hon ganska ovetande om hur hennes diagnos påverkar henne, hon tycker att hon är som andra barn och -rätt eller fel- det vill jag inte ta ifrån henne, tids nog kommer hon på det själv och då får vi fånga henne.