I ett helt annat liv, ett liv långt från det jag lever nu hängde jag ofta i stallet. Ofta nervös inför vilken häst man skulle få rida och nästan jämt med en orosklump i magen. Men ändå så roligt att jag hängde kvar i rätt många år. Men ridskolan blev till slut inte det samma och hästen jag red ibland stod långt bort och det var inte alltid så himla kul att alltid rida själv.
Så hästlivet lades på hyllan i många, många år tills Stora M började rida. Då blev det hästliv igen men bara från marken. Efter nåt år var Lilla E också sugen och sakta men säkert väcktes tanken att jag kanske också skulle upp i sadeln igen. Tanken blev till handling och jag tänkte att jag ger det en termin. Efter tre gånger var jag fast och nu är det veckans bästa stund. Jag jag dessutom får dela den med Stora M gör ju inte saken sämre. Tillsammans får vi prova på att tölta och pratstunderna i bilen till och från stallet ger så mycket glädje ❤️