Längesedan…

I ett helt annat liv, ett liv långt från det jag lever nu hängde jag ofta i stallet. Ofta nervös inför vilken häst man skulle få rida och nästan jämt med en orosklump i magen. Men ändå så roligt att jag hängde kvar i rätt många år. Men ridskolan blev till slut inte det samma och hästen jag red ibland stod långt bort och det var inte alltid så himla kul att alltid rida själv.

Så hästlivet lades på hyllan i många, många år tills Stora M började rida. Då blev det hästliv igen men bara från marken. Efter nåt år var Lilla E också sugen och sakta men säkert väcktes tanken att jag kanske också skulle upp i sadeln igen. Tanken blev till handling och jag tänkte att jag ger det en termin. Efter tre gånger var jag fast och nu är det veckans bästa stund. Jag jag dessutom får dela den med Stora M gör ju inte saken sämre. Tillsammans får vi prova på att tölta och pratstunderna i bilen till och från stallet ger så mycket glädje ❤️

Vardag

Ibland rullar dagarna bara förbi i allt snabbare ström i det där som heter vardag. Dagarna fylls av jobb, möten, vårdbesök, lämningar och hämtningar och däremellan ska man försöka hinna vara…vara en bra mamma, vara en kugge i familjen AB och försöka bara vara för att hämta kraft och orka vara i vardagen ett tag till.

Men mitt i allt det där vardagliga så infinner sig tacksamheten över att vi har en vardag som fungerar. Trots att vardagen ibland är fylld till brädden med måsten och göranden så hinner vi ändå landa i små guldstunder. Glada tjejer som hjälper till när vi ska plantera vårens fröer, glada skratt och tjut från Stora Ms kompisar när rätt (eller om det nu var fel) låt som gick vidare i Andra chansen, en mjuk hästmule eller ett riktigt bra yogapass.

Saker som inte är självklara men som gör att man orkar lite till…

Intensivt

Söndagkväll i soffan efter en intensiv vecka, mycket på jobbet med nya barn att lära känna och en hel del annat som ska falla på plats. Vecka har dessutom innehållit tre bokade möten för Lilla E, måndagen innehöll neurologbesök, onsdagen uppföljning av bassängträningen med sjukgymnasten och torsdagen ett besök på hud. Neurologbesöket flöt på bra, neurologen tycker att Lilla E utvecklas bra, skönt att höra! Medicin mot onda magen ska prövas, hoppas så att det hjälper, nu är det ont varje dag nästan 😢. Nu väntar vi bara på tid för EEGundersökning, kanske blir det före jul.

Sjukgymnasten var också nöjd, nu blir det egen träning och träff i gymnastiksalen i februari-mars. Hudmottagningen fick sina prover tagna och nu är det bara att vänta på svar.

Efter en avslutande studiedag för mamman och en extra ledig dag för resten av familjen så blev det äntligen helg och den har tillbringats hos barnens mormor och morfar. Lilla E har haft fullt upp med att busa med favoritkusinen och stora M har tankat kramar i massor från mormor och morfar.

Nu är det bara att ladda igen, i morgon är det måndag och närmare 12 timmars jobb väntar men nedräkningen har startat, åtta dagar kvar att jobba innan julledigheten väntar!

Ladda batterierna

Innan dagen ens har ljusnat ringer klockan, ja klockan skulle vi förresten kunna slänga ut, vi har ju sedan det blev vintertid en mänsklig väckarklocka i Lilla E, inte en dag sover hon längre än 05.30 och då räknas det ändå som sovmorgon hos oss. När frukosten och vinterkläderna är packade styr vi kosan mot Göteborg. Vi börjar på Universeum där vi tittar på hajar, rockor, spindlar, apor och så klart: favoriten för båda tjejerna, sågfisken Fröken Sågkrates. Stora M provar att hängasova i en sovsäck från en rymdfärja och Lilla E spinner loss i allt som går att klättra och klänga i.

Efter lite lunch åker vinterkläderna på och vi beger oss ut i karusellvimlet bland alla andra Lisebergs besökare. Fyndar lite småsaker på julmarknaden och besöker tomtens verkstad bland snötyngda granar. Åker båt i kaninlandet med Lilla E och funderar med Stora M hur man egentligen törs åka alla stora och läskiga karuseller.

När fingrar och tår börjar bli stelfrusna hoppar vi på tåget och rullar från storstan med trötta ben men med nyladdade batterier. Lilla E kryper upp i mitt knä med orden -Mamma jag vill mysa med dig! Mindre än två minuter senare sover hon i min famn, antar att klockan 05.00 får räknas som sovmorgon i morgon bitti.

Grått

Grå himmel och gråa moln, dis och dimma, en dag som landar någonstans mellan gryning och skymning, en dag som aldrig riktigt ljusnar och som mörknar allt för fort. Vädret och ljuset matchar min sinnesstämning just nu, en trötthet som aldrig viker, spända muskler och ond rygg. Tårar som bränner bakom ögonlocken och i yogans skyddande mörker trillar dom en efter en. Några dagar kvar att kämpa, vet att det snart vänder. Försöker samla kraft, yoga, virkning, kramar från mina flickor och gos med katten. Snart snart blir det bättre, ska bara ta mig igenom den närmaste veckan, snart är det Lilla E’s diagnosdag och sen lättar förhoppningsvis det grå och kanske kanske orkar solen bryta igenom igen…..

Terapi

Soffhäng, sovmorgon, långfrukost med en stor kopp te. Musik i öronen på blåsig promenad längs slingriga skogsvägar. Yogaövningar och avslappning. Kramar från mina små 💕. Den bleka oktobersolens strålar mot mitt ansikte. En buffande ponnymule mot min rygg och len päls under mina fingrar. En sträv kattunga mot min haka. Helkväll med fin vän. Den bästa terapin kostar ingenting ❤️

Höst

September har kommit och gått och oktober är här med flammande färger, mörkare kvällar, dis och dimma och sprakande soluppgångar.

I morgon är det dags för ett första möte hos den psykolog som ska göra bedömningen på Lilla E, så mycket känslor kring det just nu. Vi har ju legat på och stundtals tjatat för att den ska bli av men nu när det väl är dags vet jag knappt inte vad jag ska känna längre. Lättnad över att inte längre behöva tjata blandas med rädsla över vad den ska visa och hur det ska landa hos mig. Fick ju logopedens bedömning för ett tag sedan och trots att jag vet att Lilla E ligger lågt språkligt så är det alltid tungt att få det på papper.

Hur det än går med Lilla E’s bedömning så är jag övertygad om att det blir en resa, inte bara för oss utan även för Lilla E, har försökt förbereda henne på att hon ska träffa någon som ska se hur hon tänker så att hon ska kunna få mer hjälp när hon behöver men hur förklarar man egentligen för sitt lilla ❤️ vad som är på gång. Än så länge är hon ganska ovetande om hur hennes diagnos påverkar henne, hon tycker att hon är som andra barn och -rätt eller fel- det vill jag inte ta ifrån henne, tids nog kommer hon på det själv och då får vi fånga henne.

Tröttmössa

Efter en hektisk dag på jobbet tänker mamman i familjen att det passar bra med broccolisoppa till middag, hon klurar till och med ut en mumsig efterrätt. Soppan kokar klart och mamman tar fram mixerstaven för att mixa soppan slät. Det är då mamman inser att soppan inte blir grön hur mycket hon än mixar…kanske beror det på att broccolin ligger kvar i frysen… ja ja, även solen har sina fläckar. Och ja, det blev middag i kväll också om än lite senare än vad det var tänkt….

Återgivning

Tisdag eftermiddag och återgivning hos logopeden. Nervös knut i magen blandas med hopp och funderingar.

Pragmatik blandas med ordförståelse och meningsbyggnad. Logopeden berättar och förklarar, vi kompletterar med våra intryck och kunskaper. Sammantaget lyder domen att det spretar, det språk som Lilla E själv producerar ligger inom det normala spannet men det är inte det som egentligen ingår i testet som i stället mäter hennes språkliga förmåga när det gäller förståelsen och där hamnar hon lågt, betydligt under sin åldersgrupp. Samtidigt kan logopeden inte riktigt sätta fingret på vad som är vad, är det brister i koncentrationen som gör att det blir för svårt eller påverkas hennes koncentration av att det är för svårt språkligt?

Fortsatt psykologisk bedömning föreslås, anpassningar och träning måste diskuteras, strategier måste jobbas fram för att vår älskade Lilla E ska få de allra bästa förutsättningar både i skolan och hemma. Det är nu det stora jobbet börjar, dags att ladda om igen…..

Älskad vän

Vi har inte känt varandra så länge min nya vän och jag. Lite drygt ett år har vi träffats, ibland regelbundet en gång i veckan och inland ses vi inte lika ofta. Min vän kan konsten att få min kropp att slappna av och mina tankar att sluta snurra, i alla fall för en liten stund. Vi tycker inte alltid lika min nya vän och jag, ibland vill jag mycket mer än vad min vän kan ge och ibland ger hon så mycket mer än vad jag någonsin kunde ha förväntat mig. När jag kommer hem efter en kväll med min nya vän undrar jag så varför jag inte hittade dit tidigare, men kanske var jag inte redo förrän nu…kanske var det först nu jag var mottaglig för vad min kropp och mitt sinne behöver… men nu när jag äntligen hittat min nya vän känns det självklart att utveckla vår vänskap länge, länge för ett liv utan min nya vän yogan känns nästintill omöjligt!